Vi måste fråga oss, vad gör vi av orden? Hur riktar vi dem rätt? Det talas om ”mycket snack och lite verkstad”, men egentligen är det nog få som förnekar att dessa samspelar dynamiskt med varandra.
Det tjattras och tjallas och jag frågar mig – vad är det vi vill? Vad använder vi orden till? Vad kan vi använda orden till?
Där finns en klingande enkelhet i orden
som vänder på förutsättningarna, som bryter sönder
samhället och gör det lättare att slåss mot
eller kanske bara gör det
så avlägset
att man inte längre behöver
mäta sig mot det.
Vi kan – vända på förutsättningar. Vi kan måla upp bilder av andra möjligheter. Vi kan staka ut vägen till en annan tillvaro eftersom orden, när de blir till poesi, är bärare av kunskapen om ett annat liv.
Orden när de formas till konst är en tillflyktsort och ett hopp, men också, om de ska vara någonting värda, i direkt kommunikation med vardagen. De förädlar förnimmelsen. Erbjuder nya perspektiv. Och om det stämmer att ord och handling hänger samman så kan vi – Sjunga för att göra verkligt.
—
Citat och inspiration:
Surrealistgruppen: Allt är inte guld som klingar
Johannes Anyuru: Det är bara gudarna som är nya
Snatterskan 