Posts Tagged ‘klasskamp’

Franska arbetare visar vägen!

april 1, 2009

Pepp: Tog chefer som gisslan i protest.

…och det är inte ett aprilskämt. 🙂

Kollektivitet i form av anonymitet

december 3, 2008

18_bEn diskussion som ofta dyker upp när man är mer eller mindre anonym på internet, är huruvida man ska ”visa att man står för sina åsikter” genom att vara öppen med sin identitet. Själv la jag mig nyligen i en sådan diskussion som uppstod bland kommentarerna till ett inlägg på Biology & Politics. (Diskussionen handlar främst om hur nazism ska bekämpas, och frågan om anonymitet är ett sidospår.)

Argumenten jag la fram för rätten att vara anonym, handlade om att jag och många med mig har för mycket att förlora på att blogga öppet – främst på våra jobb. Värt att påpeka är att det inte handlar om någon paranoia, utan om något som faktiskt sker. Det finns också andra skäl att ligga lågt med sin identitet, samtidgt som man inte bör låta sig skrämmas. Det är dock en avvägning som var och en måste få göra. Och det utan att anklagas för att inte stå för sina åsikter.

Nåväl, det var inte om detta jag ville skriva. Det är trots sin relevans ett ganska billigt sätt att komma undan en djupare diskussion om anonymitet. För frågan är, varför detta fokus på avsändaren av åsikter? Här kan man såklart invända att det inte gör någon skillnad om man undertecknar med ”Anna” eller ”lillstrumpa” – det vill säga att bara för att man är öppen med sitt namn behöver det inte säga ett smack. Ska man dra det ett steg längre borde man i så fall argumentera för att lägga ut personnummer så att vem som helst lätt kan kolla upp närmare vem bloggaren/kommentatorn är. Det är det väl knappast någon som tycker, och det är inte heller detta fokus jag vill lyfta fram på anonymiteten.

Nej, jag vill hävda att anonymiteten har ett värde i sig. För vari ligger det intressanta i att veta vem som ligger bakom texter på t.ex. en blogg som denna? Jag kan sträcka mig så långt som att det är relevant på vissa typer av bloggar. Vilka som hör dit kan diskuteras, men när det gäller texter inriktade på arbetsplatsskildringar och klasskamp (bloggkollektivet Vardagspussel där jag också skriver är ett sådant exempel) ser jag ingen som helst anledning att gå ut med sin identitet. Vad vi försöker göra är just att lyfta fram ett kollektivt perspektiv, baserat på våra egna erfarenheter. Vi vill inte tala om för andra hur de har det, det vet de bäst själva, men vi vet att våra erfarenheter delas många andra inom arbetarklassen. Min vän Planekonomen hade ett fint citat på det temat, på sin gamla blogg. Citatet lyder:

Jag skulle vilja skrifva en hel lifshistoria för dig, men om man tänker på sin egen, då har man alla arbetares historia på en gång. (Hjalmar Wång)

Naturligtvis delar inte alla arbetare exakt samma upplevelser (särskilt inte sett ur ett globalt perspektiv), men det är inte heller poängen. Det som är viktigt är vad som förenar oss: våra visserligen olika men i grund och botten delade erfarenheter av vad det innebär att vara lönearbetare i ett kapitalistiskt system.

Vad har då detta med anonymitet att göra? Här vill jag gärna citera Petter som i ett debattinlägg på SVT Opinion (som handlar om just det här som jag pratar om), skriver att han ”är ointresserad av individer, politik handlar om kollektiv av människor och man talar alltid för ett visst intresse oavsett vilket namn man väljer.” Så låt oss tala för våra egna intressen, i egenskap av arbetare. Och låt oss göra det utan att fästa för mycket vikt på vem som säger vad.

När jag ändå är inne på ämnet vill jag också framhålla Prole.info som ett utmärkt exempel på hur kollektivitet kan förmedlas genom anonymitet. Anonymiteten ligger inte bara i att tecknaren/tecknarna inte går ut med sin(a) identitet(er), själva illustrationerna är en visualisering av det jag pratar om. Det är bilder av det ansiktslösa motståndet, bokstavligt så väl som metaforiskt.

Dessutom vill jag passa på att länka till min kamrat Kluster X som i sitt senaste inlägg skriver intressant om dokumentärfilmaren Adam Curtis.